Den isländska hästrasen har sitt ursprung på Island där den har avlats utan
kända inslag av utländskt genetiskt material sedan Island befolkades omkring 900
e.Kr. Den anses idag vara närmast besläktad med de inhemska hästraserna i
Skandinavien samt i den Brittiska övärlden. Dagens islandshäst är renrasig och
dess härstamning kan spåras tillbaka till Island. Den häst som lämnar Island får
aldrig återvända.
Islandshästens mankhöjd, mätt med stångmått vid mankens
högsta punkt, är normalt mellan 125-145 cm. Medelmankhöjden för ston är 136 cm
och för hingstar 138 cm. Den fullvuxna islandshästen väger 300 till 400 kg.
De flesta kända hästfärger och tecken förekommer. De dominerande färgerna är
fux, svart och brun, men skimmel och skäckfärger är också relativt vanliga. Över
100 färgvarianter förekommer inom islandshästrasen.
Exteriören kan
variera betydligt, men en typisk islandshäst har en rektangulär och kompakt
byggnad. Typiskt för rasen är ett sluttande kors, en lång kraftig man och svans
samt en tjock skyddande vinterpäls.
Islandshästen är en ridhäst. Hästens
gångarter gör den unik och praktiskt taget alla islandshästar har förutom
skritt, trav och galopp även tölt. Många hästar har också den extra gångarten
flygande pass.
Som ridhäst är den enastående mångsidig – en kapabel,
villig häst för nöjesridning eller tävling, som passar både vuxna och barn.
Hästen är härdig och självständig men ändå social och lätthanterlig, den är
orädd och har en god uthållighet.
Den mognar långsamt och är vanligen
inte fullvuxen förrän vid sex eller sju års ålder. Den har en lång aktiv
livslängd (25-30 år är inte ovanligt).
Islandshästen har i allmänhet en
mycket god hälsa. Fertiliteten är hög och båda könen kan reproducera sig upp mot
en ålder av 25 till 27 års ålder.
Läs mer i FIZO - FEIF Rules for
Icelandic Horse Breeding
.jpg)